Adrenalinet rusar, dunk dunk, jag hör mitt hjärta slå.

Aster som står tätt bredvid mig gnäller osäkert.

- Tyst!! säger jag och försöker greppa ryggsäcken  på min rygg. Kameran, ja kameran ska INTE ligga i ryggsäcken.

Dunk dunk, sekunder känns som en evighet.

Aster börjar backa, jag famlar efter en kamera utan att titta ner i säcken. Känner videokameran som jag snabbt greppar.

Då drar han sitt stora tryne i vinden

- SSssssscccchhhhhh!!!

Bara femtio meter framför oss på promenaden står den största galt jag stött på i mitt liv.

Dunk dunk dunk jag hör mina hjärtslag pulsera genom kroppen.

- Sssssssccccchhhhh!!!

Fnyser han till igen när han nu får se oss.

Det stora tunga monstret vänder på en femöring och innan jag fått upp kameran är han redan borta i den höga vassen ut mot sjön.

Jag drar efter andan, vilket möte…….

Förlänger helt klart livet

Resten av morgonen blir något lugnare. Möter en vessla, några rådjur.  Kron och dov. Njuter av kaffe och “utetid” trots att regnet hänger i luften.

De vita doven är som spöken i den mörka skogen

LINDA